Bland det värsta jag vet är mornarna när jag sover hos Rickie och måste gå helt själv till bussen.
I morse trodde jag att jag såg någon i skogen så jag vart så jävla rädd så jag sprang hela vägen tillbaka till Rickie. Jag grinade som ett litet barn!! Det läskiga är fall om jag inte riktigt vet fall om det verkligen var någon. Tänk om? Det händer ju så mycket skit nu förtiden så jag skulle inte bli ett dugg förvånad.

Usch, kommer ihåg när jag var liten (minns inte ålder) när jag mamma och Linn skulle åka hem ganska sent en kväll.
Då hoppar någon fram med scream mask och springer runt bilen. Mamma började skrika åt oss att låsa dörrarna sen gasade hon där ifrån!

Eller den gången när jag var typ 11 år när jag är ute med min kanin på baksidan av huset och då hör jag något ljud från buskarna och då ser jag att det är någon vuxen som sitter och stirrar på mig.

Men i alla fall, jag lugnade ner mig och Rickie följde sen med mig så jag fick ta nästa buss.